Boisare förlänger – och byter position

Fotboll. Anton Liljenbäck har trots sin relativt unga ålder blivit en av de stora trotjänarna i Varbergs Bois. Nu har han skrivit ett nytt treårskontrakt som håller honom i klubben över säsongen 2025.

– Det känns bra. Jag trivs jättebra här med allt. Sen kanske jag kommer vilja testa på något annat i framtiden, men då gäller det först att hålla sig skadefri och göra det bra över en hel säsong här. Då kommer säkert en del dörrar att öppnas, säger Liljenbäck.

Han berättar om hur tankarna har gått kring att förlänga sitt kontrakt med Varberg dit han kom 2018, kontra att prova på någonting nytt.

– Jag har haft en tät kontakt med "Jocke" (Joakim Persson, tränare). Varberg har velat ha kvar mig mycket och jag trivs bra här, så det har hela tiden legat nära till hands att förlänga. Samtidigt har jag såklart sett mig omkring. Men ska man iväg ska det vara till något som är mycket bättre, och det kom aldrig riktigt.

När det nyskrivna kontraktet löper ut är den allroundskicklige spelaren 30 år gammal.

– Om det kommer något bra innan dess tror jag att jag och klubben har ett samförstånd som gör att jag får röra på mig. Jag har varit här länge, känner alla i klubben och vi har hela tiden spelat med öppna kort mot varandra. Jag tror aldrig klubben skulle stoppa mig, och jag skulle aldrig lämna Varberg i någon skitig sits heller. Skulle det bli tre nya år här är jag glad för det.

Under 2022 blev det 22 matcher i allsvenskan för Liljenbäck som drogs med skadeproblem under stora delar av vårsäsongen.

– Kroppen känns bra nu – men så är det ju till någonting skiter sig – som det har varit med ryggen och knät. Vi tränar på eftermiddagarna här så jag är i gymmet nästan dagligen på förmiddagarna och både rehabar och ”prehabar” det mesta. Jag måste göra det för att hålla mig hel – det gäller att vara noggrann.

Sen Varbergs debutsäsong i allsvenskan 2020 har Liljenbäck hållit till som wingback eller mittback i en trebackslinje. 2023 är han tilltänkt som en spelare för det centrala mittfältet. Ett leende syns och skratt hörs när positionsbytet kommer på tal.

– Sen jag var en liten grabb har jag spelat där. När jag får bollen vet jag precis hur jag ska göra – det sitter lite i ryggmärgen – allt blir bara klart och tydligt för mig. Jag har spelförståelsen, kan spela bollar med båda fötterna och jobbar hårt. Wingback fungerar, men jag är ingen en mot en-gubbe som gör min motståndare eller känner mig helt trygg i att försvara på det sättet.

Senast det spelades fotboll regelbundet på ett centralt mittfält för Liljenbäcks del var under ungdomsåren i BK Häcken, som han lämnade 2014.

– Nu känns det skönt att vara tillbaka på min rätta plats. Men så fort jag har fått chansen att ställa upp mitt lag på träningarna har jag alltid satt mig på innermittfältet. Jag tycker det är min roll och där jag som är bäst. Det spelade in i mitt beslut att förlänga här, att Jocke tror på mig som innermittfältare i år.