VT följde med Bois supporterbuss

Fotboll. Supporterkulturen fick sig en törn under pandemiåren. Särskilt illa var det för dem som gick miste om Varbergs Bois premiärår i Allsvenskan.

Nu ska fristen i högsta serien förlängas. En busslast åkte till Växjö för att stötta spelarna i det allsvenska kvalet. VT var med som tyst, iakttagande mullvad i gänget.

Alla individer som upplevt fotbollsresor med en buss lastad med män förstår hur det såg ut.

Jodå, visst fanns det kvinnor i bussen. Sammanlagt var de två.

En av dem höll i rodret, Klacksparkens Anki Söder. Hon anger tonen direkt vid påstigningen vid Brunnsparken 15.30.

– Fan ta er om ni sölar i bussen. Det finns påsar.

Det börjar lugn och trivsamt. De flesta aktiviteterna sker som väntat där bak. Så har det alltid varit. De som vet om att de låter lite mer sätter sig där. Diskussionerna om varför Bois hamnat där de hamnat spinner på. Alla visar sina sidor som experter.

Den bärbara musikanläggningen levererar ett märkligt utbud från Anna Book till Köppäbävisan – sånger som funkat på vilken förskola som helst. Det slinker även med aningen sofistikerade sånger med Fred Åkerström.

Ingen hörs diskutera om Nobelstiftelsen gjorde rätt när de valde Annie Ernaux som pristagare i litteratur.

Reseledare Söder får samtal från radion. Hon har uppmärksammats eftersom henne bror Christer sägs hålla på Öster.

Allsången ljuder med lätt modifierade sånger som ”Leende Grönsvarta Ögon".

Det riktiga draget börjar när resan viker in mot trakterna av Simlångsdalen och Esmared och uppmaningen mot ansvariga på bussen är tydlig. ”Pessepaus”.

Tiden går snabbt. Vi närmar oss målet. En polispatrull står och väntar i Växjös industriområde. Med blåljus på taket lotsas vi in mot arenan. Farbröderna på bussen börjar kanske tro att de farliga.

Smidigt lotsas vi in genom grindlabyrinten vid insläppet. Det finns riktigt gott om plats.

En slås av tanken: Vilken härlig arena de har i Växjö. Hela stadionområdet visar vad idrotten betyder för en stad där politikerna förstår vad folk vill ha.

Innebandy, hockeyn, fotboll och säkert några till har otroliga faciliteter på ett eget arenaområde.

Lite avskild framför bortasupportrarnas egen kiosk står Varbergs egen supporterpolis Martin. Det är lugnt och städat, eller?

– Ja, de är så snälla, ler Martin.

En gång i tiden hängde Danijel Milovanovic med i samma roll. Nu arbetar Danijel i Boisstaben och lär ut hur man agerar som forward.

På planen börjar Bois försiktigt. De vill liksom se vad Öster har att komma med. Smålänningarna tar ledningen och det suckas på ståplats. En viss kritik hörs kring varför vissa inte visar mer.

När man talar om trollen… Robin Simovic blixtrar till. Han uppmärksammar en tillbakanick och är där. Bollen vrickas in i ett trångt läge.

Nästan direkt efter paus är ”Simo” där igen. 2–1 är ett faktum och Bois löser grejerna i den första akten.

– Fan, hörs någon säga.

– Vem gjorde målen? Jag missade båda när jag var på toa.

Blasken som säljs i plastmuggar ger vissa följdverkningar.

Lugnt och rutinerat tar boisarna på plan den tid de kan för att skapa den irritation som de vill åt. Får du frispark ligger du lite längre. Det är många strumpor som måste rättas till innan inkastet läggs.

Matchen är i hamn. Bois vinner med 2–1. Bussen rullar iväg snabbt. Många ska upp tidigt och jobba.

– Ingen pissepaus mer. Jag vill hem.

Bussen rullar på. Väl utanför Falkenberg hörs en hes röst:

– Kör om Fegen!

Alla förstår inte vad han menar. När Bois debuterade i Superettan för tio år sedan lyckades en busslast boisare öppna en stängd vägkrog en annandag påsk.

Det är ingen idé att fira något. På söndag avgörs kvalet hemma på Vallen.